STELLAN MÖRNER. Surrealistisk komposition med Axel Olsons porträtt.

Olja på duk, 71 x 60 cm. Signerad Mörner -48. Dedikation a tergo till konstnärskollegan Axel Olson.

PROVENIENS
Konstnären Axel Olson (1899-1986)

”I oktober 1924 går jag en sen kväll från min usla arbetsplats på Rue Campagne Première utmed boulevard Montparnasse mot Dôme. I det stora bokhandelsfönstret ligger ett litet tryck, SURRÉALISME står det med stora bokstäver. Vignetten är tecknad av Robert Delaunay. Medarbetarna är Apollinaire, René Crevel, Pierre Reverdy. Det är nummer 1. Jag går in och köper det. Däri finns ett osignerat ”manifeste du surréalisme”. Bretons namn förekommer inte i detta nummer. Jag kan inte minnas att jag tog mera allvarligt intryck av detta blads innehåll men det var första gången jag såg ordet surrealism. Och jag har gömt det som en dyrbarhet.”
(Stellan Mörner ”Tillbakablick”, Artikel i Konstrevy nr 5/6 1967)

Stellan Mörner var den medlem av Halmstadgruppen som engagerade sig djupast i surrealismen. Han kom också att få rollen som konstriktningens teoretiske uttolkare i Sverige och hans ingående artiklar om surrealismen i ett flertal tidskrifter fick en avgörande betydelse för konstriktningens genomslag.

Auktionens målning är ett av Mörners mest utpräglat surrealistiska verk, där konstnärens samlade erfarenhet av surrealismen och stora insikter i dess innersta väsen till fullo kommer fram. Det år som målningen är utförd, 1948, är centralt för Stellan Mörners surrealism. Det är då som han debuterar med den surrealistiska självbiografin ”Timmarna innan”. Boken består av nedtecknade drömsekvenser och flera av drömmarna återfinns i hans målningar från 1930- och 40-talet.

Samtidigt som auktionens målning är ett av Mörners mest genuint surrealistiska verk, innehåller den en subtil blinkning tillbaka till konstnärens konstruktivistiska period. I kompositionen leker Stellan Mörner på ett mycket diskret sätt med geometriska former, främst framträdande i valvets cirkelform och kubformen mot vilken konstnärskollegan Axel Olsons något groteska uppenbarelse avtecknar sig, men där kan även läsas in en form som inte är direkt synlig. Det från Axel Olson avlägsnade ögat blir med sin upphöjda placering en symbol för ”Det allseende ögat”, sinnebilden för Guds allt genomträngande blick – ett öga som i kyrklig konst avbildas inom ramen av en triangel, men där Mörner effektfullt utelämnar triangeln, väl medveten om att många betraktare undermedvetet själva skulle projicera denna triangel i kompositionen.

Mer än något annat slås man dock av att målningen är ett fullfjädrat surrealistiskt verk, där en av konstnärens drömmar tycks gestaltas. En dröm med skrämmande, groteska inslag, vilka konstnären i sann surrealistisk anda återger utan tvekan eller tanke på hur konstpubliken skall reagera inför dem. Medan de surrealistiska uttrycken hos medlemmarna i Halmstadgruppen oftast är mer lättsmälta - för att inte säga censurerade - så låter inte Stellan Mörner i den nu aktuella målningen några hämningar stå i vägen för den sanna surrealismen. I så måtto har han här starkare beröringspunkter med konstriktningens centralgestalt Salvador Dalí, en konstnär som kanske mer än någon annan lät det groteska ta plats i sin konst - som exempelvis i den monumentala ”Wilhelm Tells gåta” från 1933 i Moderna Museets samling. Man kan även konstatera att samma år som Stellan Mörner utför auktionens målning, så skapar Salvador Dalí sitt berömda verk ”Els Elefants”, där - som hos Mörner - Det allseende ögat ingår som en del av kompositionen, låt vara betydligt mindre framträdande i Dalís verk än hos Mörner. Liksom Stellan Mörner ger dessutom även Dalí ut en bok detta år, ”50 Secrets of Magic Craftsmanship”.
Kanske insåg Stellan Mörner trots allt att målningen skulle komma att bli en för stark upplevelse för de borgerliga hem, där Halmstadgruppens konst inte sällan fick sin hemvist. Han väljer att i stället ge sitt verk till dess huvudrollsinnehavare, konstnärskollegan Axel Olson, vilket i sig också kan upplevas som ett utmanande drag med tanke på hur denne avbildas i målningen. Upphovsmannen var dock troligen stark i sin övertygelse att konstverkets höga kvalitet och dess betydelse som exponent för genuin surrealism även skulle uppskattas av den initierade mottagaren, trots en allt annat än förskönande skildring av densamme.

I Stellan Mörners surrealistiska målningar är det drömmen och dess outsinliga möjligheter att överraska betraktaren som har huvudrollen. Motiven växer spontant fram ur spänningsförhållandet mellan det reala, gripbara och det översinnliga, oändliga. I André Bretons första surrealistiska manifest från 1924 beskrivs surrealism som ”en framtida upplösning av dessa två till synes så oförenliga tillstånd, drömmen och verkligheten, i ett slags absolut verklighet, i vad man skulle kunna kalla för en öververklighet, en surrealitet”. Surrealismen var inte en stil, det handlade om en hållning och ett nytt seende, där konstnären vände sig inåt i stället för utåt. Man övergav den rationella verkligheten och omfamnade det irrationella och själens dolda sidor.

Liksom André Breton betonade Stellan Mörner i sina teoretiska artiklar att surrealismen inte var en strävan efter formförnyelse utan att den i första hand var en livshållning som syftade till att frigöra människan. Genom surrealismen skapades ett nytt bildstoff vars källa var drömmarnas värld, minnen och associationer. Metaforer och analogier blev viktiga verktyg i den kreativa processen. Som konstnär måste man dock kunna blunda och överge den yttre iakttagelsen för att på så sätt ge plats åt den inre visionen. Både sömndrömmen och dagdrömmen innehöll visuella reminiscenser som erbjöd underlag för bildskapande. Drömbilden skulle hållas levande och frisk för att överföras till målarduken av den fullt medvetne och sovrande konstnären.

Stellan Mörner hade tagit del av André Bretons manifest redan när det kom ut 1924, även om det vid denna tidpunkt inte berörde honom på något djupare plan. Han befann sig då sedan ett år tillbaka i Paris, där han studerade på Académie de la Grande Chaumière. 1925 återvände Stellan Mörner till Sverige för studier på Konstakademien, vilka varade till 1928. Sistnämnda år träffade han för första gången Erik Olson och de båda unga konstnärerna fann i varandra en själsfrände. Följande års flitiga korrespondens innehöll djupsinniga diskussioner om konstens riktning. Det var genom dessa diskussioner med Erik Olson som Stellan Mörners intresse för surrealismen väcktes på riktigt. Konstruktivismens bildskapande med passare och linjal hade i längden kommit att kännas för disciplinärt och begränsande för kreativiteten. Stellan Mörner och Erik Olson längtade efter ett friare förhållningssätt, där fantasin kunde ges fritt spelrum. Svaret fann de i surrealismen, men de hade svårt att acceptera konstriktningens dekret om det autonoma bildskapandet. Tvärtom ansåg de att skapande av konst var en högst medveten sysselsättning. Deras mål blev föreningen mellan realism och surrealism.

Den nya surrealistiska uppfattningen kunde märkas hos både Stellan Mörner och Erik Olson på Halmstadgruppens utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1932. Två år senare hade även de övriga medlemmarna i gruppen anammat surrealismens idéer, vilket framgick av Halmstadgruppens utställning i Helsingfors 1934. Stellan Mörner hade nu en ledande roll i gruppen och det var genom hans försorg som utställningen kom till stånd. Den verkligt betydelsefulla händelsen blev dock gruppens deltagande i den legendariska utställningen ”International kunstudstilling – kubisme = realisme” i Köpenhamn i januari 1935. Här presenterade sig Halmstadgruppen som surrealister i ett internationellt sammanhang. Utställningskatalogens förord skrevs av ingen mindre än André Breton, surrealismens grundare och centrale idégivare. Bland utställarna fanns namn som Salvador Dalí, Max Ernst, Alberto Giacometti, Paul Klee, René Magritte, Joan Miró, Man Ray och Meret Oppenheim. Halmstadgruppens deltagande var ett resultat av att Stellan Mörner sommaren 1934 hade kontaktats av Vilhelm Bjerke-Petersen, vilken sökte stöd för den surrealistiska falangen i Danmark och erbjöd medarbetarskap i tidskriften Linien samt deltagande i den kommande internationella utställningen.

Att Stellan Mörner och Erik Olson var de tongivande surrealisterna i Halmstadgruppen med bäring utanför Norden gavs det ett bevis på när de båda 1936 inbjöds att delta i den stora surrealistutställningen ”The International Surrealist Exhibition” på New Burlington Galleries i London. De närmade sig därmed den internationella surrealistkretsen. Två år senare, 1938, ställde Stellan Mörner och Erik Olson ut på ”Exposition Internationale de Surréalisme” på Galerie-Beaux-Arts i Paris. Vid detta tillfälle deltog även Esaias Thorén. När Stellan Mörner tio år senare utför auktionens målning kan den ses som en fulländad symbol för hans betydande insats för surrealismen – både i Sverige och internationellt.

Kompletterande bild: Fotografi på Axel Olson (Källa: Svenskt Konstnärslexikon, Allhems
förlag)

Har följerätt.

God kondition.